Jag letade efter mina gamla brev på vinden.
Då hittade jag denna ?
Min älskade träningsdagbok. Från tiden jag mådde som bäst. Och kunde träna mycket.
Om man hade kunnat leva på gamla meriter så hade jag gjort det ?
(OBS! Det ska stå benpress, inte knäböj)
Även om jag tycker det är kul att bläddra igenom denna. Så känns det som någon håller krampaktigt om mitt hjärta. Jag får lite svårt att andas.
Jag saknar detta. Så inuti helvete. Sån kontrast till att inte ens kunna skära sin egen mat längre.
Jaja, jag är glad att haft denna tiden. Nu får boken vandra vidare till Mini Me som tränar som en liten tok.