Nu är…

20 februari, 2017 Posted by Emmalill

…du hemma min vän❤️


Nu är det så defentivt och mitt hjärta har gått i 100000 bitar?

Vi åkte och hämtade dig efter jag varit hos läkaren idag. Micke såg nog hur mycket jag kämpade med känslorna när vi närmade oss. Så han sa att han kunde gå in själv och hämta dig. Jag hade velat gå in. Men klarade det inte.

Att åka där var verkligen att uppleva din sista resa igen. Så fruktansvärt, och så fort jag såg ladan så bröt jag ihop. Så jag satt kvar i bilen och grät.

Jag gråter fortfarande varje dag flera gånger. Fast försöker göra det när ingen är med mig. Och lilla Gibbe sover. Vill inte att han ska se mig ledsen hela tiden så fort vi är ensamma. Så det blir många tysta tårar.

Och så fort du kommer på tal kommer klumpen i halsen och tårarna svider bakom ögonlocken. Så det är svårt att prata högt om dig. Men jag hoppas att du hör att jag pratar med dig varje dag. Du har ju alltid funnits där och lyssnat på mig. Dom första två veckorna gick jag tyst eller viskade ibland. Men hur skulle jag bara kunna sluta prata med någon jag pratat med nästan varje dag i nästan 8 år.

Hjärtat stannar varje gång jag får en notis om mina minnen på FB. Inte en dag finns då det inte finns med ett minne från dig och mig, våra promenader eller bus.

Vi har den bästa veterinären man kan tänka sig. Jag tänkte flera gånger att jag skulle klippa en tuss från dig och spara. Men klarade inte av att göra det. På onsdagen efter du somnat in min vän ringde jag och bad dom göra det. Men eftersom det tog 4 veckor att få hem dig så trodde jag och Micke att chansen att tussen var kvar var liten. Men den låg där så fint med din urna. Inte konstigt att du tyckte så mycket om henne. Är glad att det var hon som var med oss och dig vid dina sista andetag så du kände dig trygg.

Jag önskar att jag inte var så täppt, så jag kan känna om det dofta dig. 
O, vad det tar tid att skriva dessa inlägg till dig. Måste pausa flera gånger då allt blir så suddigt av alla tårar.

Din urna är jättefin. Både jag och Micke grät så mycket när vi hämtat dig. Vi har inte bestämt vad du ska stå än. Så du får stå i finrummet så länge. 


Jag önskar att detta var nu?❤️

 

Jag saknar våra stunder så himla mycket. Och nu när jag är sjuk känns det extra tungt att du inte är här. 

 

Gibbe saknar att hålla tass med dig❤️?

You are always on my mind, forever in my heart ❤️❤️❤️

2 people like this post.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

kommentar *