Måste ju tro ivarjefall

10 januari, 2014 Posted by Emmalill

…att man kan lyckas.
Jag älskar deckare, kriminalromaner och thrillers.
Jag läser sällan, men blöjer i snitt 3 i veckan i MP3:n, alltså ljudböcker.
Jag lyssnar när jag städar, när jag målar, när jag är ute och går, när jag diskar och när jag ska sova. Typ alltid dvs 🙂

Jag har alltid varit så fascinerad över författare som Camilla Läckberg, Ninni Schulman med flera. Att komma på en historia, binda ihop den, göra den trovärd och framför allt läsvärd.

Jag ogillar starkt personer som bubblar ur sig ”nä den var inte bra, jag fattade direkt vem som är mördaren”
Jag tycker en bok är så mycket mer. Även om jag kan räkna ut vem som är mördaren, så tycker jag storyn dit kan vara minst lika spännande. Om författaren är bra på att skriva. Vad som gör att mördaren mördar. Har jag räknar ut vem som är mördaren är det sällan jag vet den exakta anledningen.
En bok är ändå en resa till ett slut.

Jag som älskar deckare har ju både 10 och 100 gånger önskat att jag kunde skriva en.
Men har aldrig fattat vad dom fått sina idéer ifrån. Hur dom kommit på en story. Så för mig har det varit 2 hinder. 1 att komma på idéen för en bra o spännande deckare. 2 min Dyslexi.

Men så i somras hände det där man aldrig önskar någon förälder. Och utan att älta den händelsen vill jag ändå påpeka att det var den värsta jag hittills upplevt i mitt liv.
Vår historia slutade lyckligt, näst intill komiskt. Men den berörde mig så pass att jag kunde inte prata om den på flera veckor utan att gråta, få ont i magen och känna en enorm rädsla. Rädsla för att någonsin behöva genomlida dessa timmar igen.

När jag väl hade landat efter denna händelse insåg jag att jag helt plötsligt faktiskt hade min story. Jag hade ett bra underlag till en deckare. Så inget ont som inte har något gott.
Det enda är att min deckare kommer inte ha det lyckliga slut vi tack o lov fick.

Jag har börjat skriva och strukturera upp boken. Behöver dock få intervjua polisen för att få ett fullständigt och trovärdigt underlag.

Och nästa vecka åker jag till Stockholmo till min fina vän Anna och vi ska faktiskt gå en prova-på-skrivakurs i kriminalroman 😀 så spännande!!!

Håll nu tummarna för att min story ska bli bok

Be the first to like.

2 Responses to Måste ju tro ivarjefall

  1. Anna says:

    Spännande med deckare!! Behöver du poliser? Jag har två 🙂 De jobbar som utredare, i fall de skulle vara intressant! Kram till dig!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

kommentar *