Män är från mars och kvinnor från Venus….eller hur var det nu igen…..

31 maj, 2013 Posted by Emmalill

Min man är den bästa jag vet (såklart) vi firar inte mindre än 18 år tillsammans nu i sommar.
Vi har levt ihop mer än halva våra liv. Vi känner varandra utan till och in + lite till.
Jag älskar alla hans bra sidor och även hans dåliga. För visst skulle jag sakna hans dåliga oxå om han inte fanns här med mig. För jag skulle ju sakna HELA honom och inte en gnutta mindre.

Men ibland, när jag som minst anar det, så förvånar han mig. Han förvånar mig genom att ha lyssnat men ändå inte.

En av dessa gånger var för ett par dagar sen.
Jag har länge sagt att jag skulle vilja ha en gammal, hederlig, go 70-tals Helly Hansen tröja. En orange 🙂 den behöver såklart inte vara gammal.
En gång för typ något halv år eller årsedan pratade jag min syrra och hennes sambo om sådana här tröjor, varav syrrans sambo informerar att just sådana finns på ahsells, ett ställe min man brukar inhandla verktyg och sådant på.
Med mina finaste hundögon vänder jag mig till mannen och fråga om inte han kan kolla vad dom kostar. Han muttrar lite och mumlar lite med.

Några dagar senare så frågar jag om han hade kollat. ”Ja dom var dyra som fan” svarar han. ”Hur dyra?” Frågar jag. ”Äh kommer inte ihåg, men dyra”
Så jag gav upp det lite just då. Tänkte inte mer på det tills för några veckor sedan. Då frågade jag igen, samma svar. Kan du inte kolla hur dyra dom var frågade jag igen. Åter kom mutter mutter mutter, haha. Gissa att han inte gillar retro lika starkt som jag 🙂

Sedan blev det 30 april och jag genomgick en 7 timmars operation. Min 12 operation och jag har verkligen haft ont och mått riktigt dåligt efter denna sista operationen.
Det har varit mycket tuffare än vad jag hade räknat med och det har jag alltid så svårt att acceptera.

Så i måndags kom min fina man hem med en ”kämpapå” present. Gissa vad……..:)
En orange Helly Hansen…..nästan.

Och det är här vi kommer till när han förvånar mig. Inte att han vill göra mig glad. Inte att han överraska mig med present. Inte att han heja på mig. Utan att han lyssnat med ett halvt öra på vad det var jag ville ha, Hahaha. DET är min man det.

20130531-154250.jpg

20130531-154302.jpg

Han kom hem med den svarta med orange detaljer alá 2013, medan jag hela tiden pratade om den oranga alá 70-tal.
Men han är ju bara så bäst, han försöker ju göra mig glad, ge mig vad jag önskar mig, försöker peppa mig till att orka lite till. DET gör att jag älskar tröjan trotts allt. Och nu kan jag ju inte skaffa den oranga själv. Då blir det ju uppenbart att det blev fel. Fast i mina ögon blev det ju fel men ändå så rätt, så vill inte såra honom.
Han är ju bara så underbar med alla sina fel och brister. Och han får mig att skratta åt alla saker vi gör som är fel men ändå så rätt

Be the first to like.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

kommentar *