Jag är inte…

30 januari, 2016 Posted by Emmalill

….mörkrädd. Jag var jätte rädd för mörkret när jag var liten. Speciellt efter mamma och pappa låtit mig sitta med dom en kväll vid tv:n när jag inte kunde sova. 

Dom tittade på en serie som hette Röd snö. Och fortfarande har jag 3 bilder kvar i huvudet som jag vet var dom som gjorde mig mörkrädd. 

Hur som helst en dag var jag inte mörkrädd längre. Tvärtom jag älskar det. Älskar att ut och gå i mörker på vägar utan gatlysen. Jag bara må så bra. Slippa alla intryck. 

Det är inte mycket som skrämmer mig. Jag har ofta svårt att komma på vad jag är rädd för. Fast mörktvatten ogillar jag starkt. 

Min bästa vän är Storytel. Jag plöjer MÅNGA böcker i veckan. Älskar deckare. När man lyssnar så mycket som jag gör så är det ibland svårt att komma på något nytt. Så jag bara tog en som låg som nyhet. 

Sjuka själar av Kristina Ohlsson

  
Och jag kan säga att det är första gången på flera år jag återupplever känslan av mörkräddsla igen. 

Den var så bra. Men så obehaglig och rent frustrerande. Människan är verkligen den otäckaste varelsen som gått på denna jord. Jag förstod ganska fort vem som var gärningsman. Det i sig har aldrig stört mig. För frågan varför är mer spännande än vem. Och även om jag hade rätt så fanns tillfällen då jag tvivlade. 

Boken lämnar spår av mörkräddsla och en del frågor. Främsta frågan är -kommer det en uppföljare? 

Ta nog en vecka eller så innan det blir en sen kvällspromenad igen ?

6 people like this post.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

kommentar *