Det onda med det goda

26 januari, 2016 Posted by Emmalill

Jag har sedan länge en liten grej för mig. 

När jag får dåliga besked eller blivit sämre med min sjukdom så har jag bestämt att sjukdomen inte ska få ha sista ordet. 

Så det är när jag mått dåligt jag vågat skicka mina manus och fått dom antagna. Då blir det inte ”den dagen jag blev så mycket sjukare”, utan det blir ”den dagen jag skickade manuset”. 

Eller när jag fick ett riktigt sorgligt och jobbigt besked angående min sjukdom. Då skickade jag en doptavla till en av mina idoler (som jag haft kontakt med sen dess) då blev det ”den dagen jag skickade doptavlan och blev vän med min idol” istället för ”den dagen då jag fick dom tunga beskeden”. 

Jag har dessutom sedan ett tag tillbaka bestämt att jag ska berätta för dom människor jag beundrar, som inspirerar mig på ett eller annat sätt, hur bra jag tycker dom är. I ett samhälle där folk tror man får trycka ner vem som helst hur som helst i socialmedie behöver vi bli bättre på att ge kärlek. Tala om för varandra att vi är bra. Jag själv skulle ju bli så glad om någon talade om det för mig. Och man ska ju behandla andra som man själv vill bli behandlad. 

I fredags var jag på behandling i Malmö mot mina nervskador. Och det var f*n det värsta jag varit med om. Och jag står fortfarande knappt på mina ben. Och fler behandlingar väntar och jag förstår inte riktigt hur jag ska klara detta. Självklart gör man det. Men det är så det känns. 

Så idag skickar jag ett litet paket till ett par jag tycker inspirerar så otroligt mycket. För då blir inte idag ”den dagen då jag var förtvivlad över mina behandlingar”. Utan idag blir ”den dagen jag vågade skicka ett paket till dotterns och mina idoler”. 

  
Så här kaxig var jag innan behandlingen hade kommit igång. Och tro mig, ni ville inte se hur okaxig jag var efter. 

7 people like this post.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

kommentar *