…att jag och yngsta dottern är lika
❤️❤️❤️
Category: ‘barnen’
Min familj!
Jag har på sistone förstått att det är många som tycker en sak är konstig med mitt författande och illustrerande.
Det är att min familj inte direkt läser eller kollar mina böcker. Att inte min man läser det jag skriver innan jag skickar in.
Jag har försökt förklara att det inte är konstigt alls. Lika intresserad av mina böcker är han, som jag av min mans fönster eller fastigheter. Han är konsult och projektledare för ett stort fönsterföretag och han äger en hel del fastigheter. Han berättar när dom fått jobbuppdrag. Jag berättar när jag får ett nytt uppdrag. Vi glädjas med varandra. Men skulle han sitta och prata om fönster på detalj nivå eller jag om en illustration så tappar nog bägge intresset. Ibland frågar jag om han tycker en bild är bra eller dålig och får nästan alltid svaret ” fråga inte mig, jag kan inte sånt.” och det är ju sant. Däremot kan han komma upp i ateljén och se en bild jag jobbar med och tycka den är rolig. Sedan blir han självklart extra glad när jag får ett avtal på något jag skrivit själv. Men han läser det fortfarande inte.
Både min man och mina barn ser ju processen av en bok som växer fram eftersom jag jobbar hemma. Men mina barn är 16 och 18 år gamla, dom är inte riktigt rätt målgrupp för mina böcker just nu. Mina barn tycker det är jättekul när jag får nya bokuppdrag och dom hejar på mig i alla lägen. Men hur många av era barn engagera sig i era jobb? Jag har självklart sparat ett ex av alla mina böcker till dom. Jag tror att dom kommer uppskatta dom i framtiden. Och oftast bläddrar dom i dom när jag precis får hem en ny låda med en ny bok.
Jag tror på det hela att min familj ser mitt jobb som vilket annat jobb som helst. Med undantag att jag är hemma och jobbar och hörs och syns en del i media. Och ju fler böcker jag gör desto mindre märkvärdigt blir det såklart.
Sedan har jag så många runt om mig som tycker det är jätteintressant och vill veta jättemycket. Och då pratar jag gladeligen om det. Men just hemma tror jag man ska prata lagom mycket jobb 😀
Alla mina utkomna böcker:
Snart kommer 5:e boken i Dolly detektiv serien (6:e kommer i höst), en ny Julle-bok, en ny bok som Anna-karin Andersson skrivit och jag illustrerat, en första bok i en ny serie med en super duktig författare som heter Petra, och en annan rolig bok som jag gjort omslaget på. Jag har gjort 20 böcker även om inte alla kommit ut än. På gång med min 21:e bok.
Så det blir svårt för dom att ha koll på alla såklart. Inget konstigt med det.
Skoltröjor!
För några årsedan slutade Midi Me 9:an. Då bad hon och hennes klasskompisar mig att rita bilden till deras tröja.
Dom hade lite önskemål om hur den skulle se ut. S med byxorna nere och M med horn i pannan. Kan säga att det var med lätt ångest jag gjorde detta. HÄR kan ni se den.
Men både M o S tyckte den var så bra att dom beställde egna.
Nu var det då Mini Me’s tur. Samma mentorer ??? och även denna gången fick jag äran att rita tröjan ?
Denna gången var den lite snällare ?
Liten praktikant
Jag brukar försöka övertyga mina tiny humans att dom ska bli barnboksillustratörer. Dom har inte ens övervägt det.
Dom är faktiskt inte ens jätteintresserade av mina böcker. Jag har sparat ett ex av alla mina böcker till dom. Eller deras eventuella framtida barn. Tänker att det uppskattas säkert i framtiden.
Jag är superglad att dom vet vad dom vill jobba med. Och att dom strävar ditåt. Jag hade ingen aning när jag var lika gammal.
Men ibland tänker jag att det hade varit roligt om något barn/ungdom ville praktisera hos mig.
I början av september så var syster och systerdotter på besök. Då fick jag ha en liten praktikant. Så mysigt ❤️
En ny familjemedlem
Har ju inte visat nytillskottet här hemma.
Kitty
Världens sötaste, kaxigaste och roligaste lilla kattungen.
Äldsta dottern fick henne i 18-års present av en vän.
Men hela familjen älska att mysa med henne. Eller ja, Gibbe är ganska rädd för henne ?
Chappe är helt såld på henne. Fast hon snart har bott hos oss i 3 veckor tröttna han inte på att leka och följa efter henne.
Hon är super liten. Men totalt orädd. Det ser så häftigt ut när Chaplin 40 kg och Kitty 0,5 kg står och dricker ut samma vattenskål.
Tyvärr är det svårt att ta bild på henne då hon är helsvart. Så hon syns inte alltid riktigt.
I denna kannan kryper hon ner nästan varje dag och smyger på oss❤️
Angelin 18 år
Idag är då dagen, när man som förälder lägger över resten av livet i sitt barns händer.
Självklart så kommer man fortsätta gå vid hennes sida. Men sista ordet i allt hon vill är nu hennes. Besluten är hennes.
Hon behöver inte längre smsa att hon är hemma efter en festkväll. Även om jag hoppas att hon gör det. När jag tänker efter behöver hon inte ens säga att hon ska ut över huvudtaget.
Känslorna är många. Och dom går upp och ner.
Jag är inte orolig. Jag har sett denna underbara fantastiska människa växa upp och bli en fin, klok och omtänksam person.
Men det känns konstigt. På ett sätt jag inte kan förklara. Och känner jag mig själv kommer jag imorgon sitta över fotoalbumen och böla, Hahaha.
