Astrid Lindgren

18 januari, 2018 Posted by Emmalill

Astrid Lindgren skulle ju fyllt 110 år den 14 november. Många andra författarkollegor hyllade henne på instagram, face book och deras bloggar.

Tyvärr var denna hösten inte min höst. Så orken att göra detta fanns inte. Samtidigt är Astrid en person som är värd att hylla från och till hela tiden. Hon är en så stor del av min barndom och vuxna tid som förebild, författare och alla hennes sagors karaktärer.

Det som gjorde att jag valde skriva mitt inlägg just nu är orden från min minsta dotter. Hon frågade mig – mamma vi har väl aldrig tittat på Astrid Lindgrens sagor väl. Alltså jag trodde jag skulle svimma där och då. What?!? Ni gjorde inget annat när ni var små än tittade på just Pippa, Emil, Lotta och alla dom andra.

-Men vi var väl mer Disney barn väl. Vi älskade väl tecknat. Jag var tvungen att tänka lite. Hon har på sätt och vis rätt. Rätt tidigt tröttnade mina barn, eller snarare vår äldsta dotter på riktiga filmer och ville se tecknat. Vilket såklart lillasyster hängde på. Så att Mini Me inte riktigt minns hur mycket vi kollade på just Astrids filmer när dom var små är väl helt förståligt.

Samtidigt minns jag så väl första gången Midi Me skulle se just Pippi. Jag blev den där förbaskat tråkiga mamman som kände behovet att tala om ALLT man INTE kunde göra på riktigt som Pippi gjorde. Jag skäms på riktigt när jag tänker på det. Alla dessa Astrid karaktärer är ju hela min uppväxt.

Jag hade turen att ha farföräldrar och en pappa som älskade att läsa högt för oss. Jag var Ronja Rövardotter i många år. Jag fick till och med en grammofonskiva med Ronja inläst av Astrid. Vilket barn drömde inte om att få tillbringa somrarna på Saltkråkan med farbror Melker. I mellanstadiet var vi två ”gäng” med barn som slogs om snusmumriken över hela vårt lilla samhälle med kojor i skogen.

Senast precis innan jul när jag kom hem från sjukhuset bäddad min man ner mig framför tv:n och satte på jul med Astrid Lindgren (eller vad det nu heter igen, många små snuttar från Astrid sagor från jul) Då är jag som lyckligast, snart 40 år gammal.

Att höra min dotter säga att dom inte vuxit upp med Astrid Lindgren gör mig ledsen. Dom är nu 17 och 20 så jag kan omöjligt ge dom det nu. Men tror mig, deras barn kommer definitivt bli Astrid Lindgrens barn. Vi kommer tälja trägubbar i snickeboa, baka peppakakor på golvet, stoppar ärtor i näsan…eller nej kanske inte just det. Men dom kommer ha samma självförtroende som Lotta. Och kanske firar vi sommaren och julen på vår ö, även om det inte är Saltkråkan.

Tack Astrid!

 

1 person likes this post.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

kommentar *